Surr

Jag tror att vi kan konstatera att jag är usel på det här med bloggande.
För några år sedan passade det mig som handen i handsken, långt innan det blev lite "inne" att skriva all möjlig skit på nätet. På den tiden hette det www.surr.net, och det var Sveriges allra första sajt för folk som ville skriva nätdagböcker. Där hade jag en användare tillsammans med flera av mina närmaste vänner. Där skrev vi flitigt och man kunde även se vilka inlägg som var de mest lästa, något jag tyckte var väldigt motiverande. Ibland skrev jag lite väl melankoliska texter med en krydda tonårsångest att jag knappt kunde läsa dem dagen efter. Då satt jag med typ Kent eller Last Days of April i hörlurarna och tyckte att jag skrev så jävla smart, men som sagt, dagen efter när jag hade vaknat ur mina emotimmar kvällen innan var det mest pinsamt.
Det var en period av nitarmband och kajalsmink, taskig dygnsrytm och M.A.S.H. Just det. M.A.S.H. Kanske den bästa TV-serien någonsin.
Skaparen av denna eminenta sajt hette Risto Mitts. Jag har ingen aning om vad Risto gör idag. Sajten lades ner efter ungefär två år pga något ekonomiskt tjafs.

Nu är det inte fullt så motiverande att skriva blogg. Det är liksom inte på samma sätt. Jag kan vara sugen att "skriva av mig" och jag älskar att läsa andras bloggar och beundrar skribenternas språk, men så fort jag loggar in och klickar på Nytt Inlägg får jag kortslutning.

Jag tror det bästa är att inte förvänta sig så mycket. För jag tror att jag har en tendens att göra det. Sätta ribban för högt. Min blogg behöver inte vara informativ, intressant, spännande eller vass. Det räcker ju med fullständigt menlös!